Har sett två filmer rätt så nyligen. Yesman och Fever Pitch. Två riktigt bra filmer.
Kan även säga att jag kan känna igen mig och min situation väldigt mycket med de i filmerna. Bitvis alltså. Tyvärr inte på de positiva delarna. 

Det var väl allt jag hade att skriva men borde ordbajsa lite så inlägget blir längre.

Ska ut och åka längd snart hade jag tänkt. Det är roligt! Bra träning. Dock är dom inte vallade. Fast kanske är ännu bättre träning att åka ovallat men vill ändå valla.
Sen måste jag köpa tejp imorn. Tejpar ju foten när jag idrottar som en följa av en stukning för några veckor sedan.
Vanligtvis så tar jag bara tejp från innebandylaget men imorn ska jag idrotta privat så måste köpa en rulle.

I lederna i kroppen har man några känseltrådar eller vad man ska kalla det. Ibland kanske du har varit med och att benen bara viker sig fast du inte vill det och så ramlar man.
Dom här trådarna fungerar som så att då de känner att nu är t.ex. fotleden på väg att böjas mer än vad den klarar av så skickar de signaler om att slappna av i musklerna så att man ska ramla med hela kroppen istället för att stuka/vricka foten. Men ibland så går det inte rädda läget. MEn ibland så räddar dom en. Men då man väl stukar så sliter man sönder dom här trådarna och det tar upp till 6 månader innan de är hela igen. Därför är det viktigt att träna upp fotlederna och att vara försiktig annars riskerar man att stuka igen.

Känner att jag börjar må lite halvdåligt då jag skriver detta. Kryper som i en. Gillar egentligen inte att prata om sånt här.
Var med jobbet och träffade en som hade skellefteåsjukan en gång och han berättade hela sin historia och allt han gick igenom och sånt och jag blev blekare och blekare. Sen när intervjun var klar så var jag tvungen att resa mig och gå på toan. Men var som yr och när jag kom in och stängt toadörren så svartna det för ögonen och jag ramla ihop.
Stora starka killen ni vet. Det är jag!